Idag hände det som inte fick hända! Wille trillade ner från vår säng med ansiktet först. Tårarna sprutade och så gjorde tyvärr också blodet.
Jag som blir halvt paralyserad i sådana situationer och fick upp honom snabbare än kvickt från golvet, tog en snabb titt och sen sprang jag ned med honom till köket för att lägga något kallt över hans mun och näsa.
När han efter en stund lugnat sig lite försökte jag titta honom i munnen, men det fick jag inte utan då skrek han lika hjärtskärrat som när han trilla av sängen. Vid det här laget grät jag precis lika mycket och insåg att jag var panikslagen. Jag ringde mannen och han var hemma på 10 minuter och lugnade både mig och Wille.
Sen blev det ett besök hos familjedoktorn för att utesluta några större skador i mun, näsa samt hjärnskakning. Allt såg okej ut, visst hade han ett stort jack på insidan av överläppen men det kommer läka fint utan några stygn och en svullen röd näsa går också över utan några ingrepp. Och någon hjärnskakning var det ingen fara för. Så just nu har vi en svullen liten kille som verkar ha glömt det traumatiska från imorse, men hans mamma repar inte sig lika fort. Denna upplevelsen kommer jag aldrig glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar