Ibland behövs det så lite

Det behövdes inte mycket för göra mig riktigt glad igår. Vi åkte till "tyska butiken" för att leta efter nogat så jag kunde göra julgodis. Tyvärr hade de inte vad jag letade efter, men där i kyldisken låg det något helt annat som gjorde mig lyrisk. Ansjovis, denna lilla fisk som man bara måste ha för att det ska kännas som jul.
Så i veckan ska vi tjuvstarta med lite svensk julmat och göra Janssons frestelse.

Magi på Sephora

Jag gick ut igår, tro det eller ej men det gjorde jag. Fåfängd som jag är gick jag raka vägen till Sephora när jag kom till köpcentrat. In och fick lite proffshjälp med att trolla bort mina blåmärken, och vips så var de borta. Och så var också 700 kr från kontot för en concealer och en foundationborste. Men det var det värt, skulle ha betalat det dubbla också om det hade behövts.
Så får ni blåmärken i framtiden i ansiktet rekommenderar jag er att köpa en väldigt rosa concealer och en stor foundationborste så ska ni se på magi.

To Hogwarts!

Årets, kanske till och med århundradets bästa skämt. Bilden är från 14th St. Union Square subway i New York.

Hoppas du gillar den Ulrika! =)

Dax att visa mig ute.

Jag har inte visat mig ute sen jag opererade bort mina visdomständer. Jag har inte velat gå ut för rädslan att folk ska tro att min man slår mig. Vill ju inte ha några sympati blickar eller att de ska stirra surt på Johan.
Men nu får det vara nog, jag kan inte sitta här inne fler dagar då blir jag knäpp. Så idag testar jag att gå på zumba och ser hur tanterna i min klass reagerar när de ser mina blåmärken i ansiktet. Ser de förskräckta ut, stannar jag nog hemma ett par dagar till annars gör jag ett tappert försök och går till köpcentrat och hämtar mina linser imorgon, och köper något smink på sephora som kan dölja mina blåmärken.

När mannen är och tränar..

..ligger frun nedbäddad i sängen och tittar på Grey´s anatomy på datorn. Så är det varje tisdag. Wille somnar vid 19.00 då tar Johan bilen in till Toronto för att spela innebandy och jag hoppar i myskläder, drar datorn upp i knät och tittar på mina älskade tvserier. Härliga tisdag, egentid på hög nivå.

Aldrig mer soppa.

Soppa i all ära, men efter fem dagar med i princip bara soppa är jag väldigt trött på den typen av mat. Ska inte klaga, lite variationen får jag på morgonen då äter jag yoghurt (suck).
Så ikväll ska jag försöka mig på något annat, nu får det vara nog med soppa.
Soppdieten har dock hjälpt mig tappa si sådär 2 kilo på fyra dagar, så alldeles katastrof ur den synpunkten har det inte varit.

Inga mer droger.

De där värktabletterna jag fick att the oral surgeon, de var totalt livsfarliga. Visst tog de bort värken men jag blev yr och illamående av dem, så de fick jag sluta med. Jag vågade inte ens hålla i Wille när jag hade de i systemet, så starka var de. Nu kör jag utan, bättre med smärta och mycket kärlek från Wille istället.
De andra två burkarna med tabletter måste jag ta, en med antibiotika och en som tar ned svullnaden i ansiktet. Synd att det inte finns tabletter som tar bort blåmärken för sådanna hade jag verkligen behövt.

Funderar på att bjuda på mig själv lite och lägga ut en bild på mitt svullna blåslagna ansikt, vem vet det kanske kan roa en eller annan..=)

Måste bara berätta!

Grannarna har redan tagit in granen, eller monterat upp den ska jag kanske säga. Lite tidigt tycker jag nog.=)

Från tandläkaren till the oral surgeon

Just nu sitter jag här med ett huvud stort som en fotboll och allt började i onsdagsmorse med ett rutinbesök hos tandläkaren.
En vanlig undersökning hos tandläkaren i onsdags slutade ut hos the oral surgeon Dr Galberg.
Tydligen tyckte min tandläkare att mina nedre visdomständer var en fara då de låg och tryckte oroväckande på de övriga kindtänderna så han skickade mig till the oral surgeon samma eftermiddag för en konsultation. Denna konsultation slutade i en operationstid i torsdags eftermiddag, vilket resulterat i att mitt huvud nu är stort som en fotboll och att mitt handfat i badrummet är fullt med spännande medicin.
Det enda positiva i det hela är att jag har inget minne alls av operationen då de sövde mig. Vilken underbar känsla, första pratar man lite skit snack med Dr Galberg sen vacknar man upp med munnen full av gasbinda och ett stort leende på läpparna för man fortfarande är så drogad.
Nu är känslan inte lika trevlig, huvudet dunkar, min underläpp känns som om den somnat, jag kan bara äta flytande föda, mina kinder är helt blå och jag mår illa av alla tabletter jag stoppar i mig. Och tydligen blir det bara värre och värre de första 48 timmarna. Jippi säger jag bara.

Kan det inte bli jul snart!

Längtar verkligen efter december och julen detta året, därför funderar jag på att baka julgodis och testa ett nytt recept på lussebullar eller är det för tidigt?

Jag är så glad...

..för jag har tappat ett par storlekar. Köpte nya byxor i helgen och tro det eller ej men byxor jag köpte på Tommy Hillfiger var i storlek 6 och de jeans jag hitta på gap var det storlek 28. Det känns så bra, nu är det bara ett par kilo kvar sen är jag nöjd.

Det där med hund del 2

Just i denna stund förbereder vi för Nancys flytt till nästa hem. Det gick tyvärr inte att ha kvar henne hos oss. Vi har Wille och tänka på och han måste gå först.
Vi kämpade tappert med henne och gjorde allt man ska göra enligt böckerna, vi roade henne, gosade med henne, gick ut med henne var tredje timme i minst 30 minuter och en riktigt lång promenad var dag men inget hjälpte. Lik förbannat kissade och och bajsade hon så fort hon kom in ändå.
Första gången det skedde inomhus trodde vi att det var en olycka, men när hon gång på gång på gång vägrade göra sin besök ute och gjorde både nummer ett och två så fort vi kom in insåg vi att vi har att göra med en hund som antingen är livrädd för att göra det hon ska ute eller att ägarna aldrig lärt henne vart toa är. Men vad vet jag!?
Så tillslut blev det ohållbart och med tanke på Wille kände vi att det får var nog. Inte för att jag är någon expert men hundbajs och kiss inomhus när man har en 6 månaders bebis kan inte vara bra.

Som ni förstår har vår upplevelse av att ha hund fått sig en riktigt törn och vi är definitivt inte positiva längre. Denna familjen kommer aldrig skaffa hund, även om jag vet att Nancy förmodligen inte är en bra referens när det gäller hundars beteende.

Det där med hund!

Ni som har erfarenhet av hund, inte kan det vara meningen att en hund ska vara rädd för precis allt?
Sin egen skugga.
Matskålen.
Trappor.
Mörker.
Bilar.
Andra hundar
Vara ensam på nedervåningen fem minuter.
Sova på golvet i sin korg.
För att bara nämna några få saker.

Men vad vet jag, jag har aldrig haft en hund, och efter detta dygnet kommer jag definitivt inte skaffa någon heller.

Adventskalender

Julen har redan smygit sig in här på bloggen och sakta men säkert börjar den flytta in i vårt hus också genom massa inköp av julprylar. Vi vill ju att Wille ska få sådanna där härliga jular med massa traditioner, tomtar, pepparkaksbak, godisbak, dekorationer i mängder och en helt underbar adventskalender. Så vi styrde vår bil mot Pottery barn kids och införskaffade den finaste adventskalendern man bara kan köpa.

Visst skulle jag kunna vara en supermamma och sy en till honom, men ärligt så har jag varken tid eller min symaskin här i Canada. Så med mycket kärlek valde vi en väldigt fin kalender som han förhoppningsvis kommer att älska många år framöver.

Då vi inte hängt upp den ännu får ni hålla tillgodo med bilden från potterybarnkids.

Nu kommer familjen Zoolander blir glad

Det har inte alltid varit självklart att det var det beslut vi skulle ta, men nu är det klart att vi kommer tacka för oss och flytta hem till Sweden den 30 juni 2011.
Wille behöver lära känna våra vänner och sina mor- och farföräldrar, Johan vill utvecklas ännu mer i jobbet och jag skulle uppskatta att få börja arbeta som lärare.

Visst är det stora frågetecken som måste rätas ut innan vi flyttar hem, så som hur vi gör med Wille när vi flyttat hem. Inte kan vi sätta en 14 månaders Kille på dagis, så hur fixar vi det? Sen är det frågan över vart vi ska bo, köpa en lägenhet eller hus på Rönnby eller hyra en lägenhet ett tag och hitta något sedan?
Det finns tusen och åter tusen små andra frågetecken, men valet av bil och försäkringsbolag, om alla våra möbler får plats dit vi flyttar och så vidare känns just nu inte som det viktigaste.

Så till alla kära vänner hemma i Sweden, we are coming home.

Julen är här...

...på bloggen redan.

Hundvakt!

Idag flyttar Nancy in hos oss för ett par dagar. Ska vi vara helt ärliga har vi noll erfarenhet av att ta hand om en hund, men vi är optimistiska att vi ska fixa det här. För hur svårt kan det egentligen vara att ta hand om en liten hund som väger 500 gram?
Jag vet att det är mycket jobb med en hund och uppfostringsbiten är inte det lättaste, men nu gäller det ju bara ett par dagar när våra vänner flyger hem till Vancouver.

Mannen har ju ofta sagt att han vill ha hund, så nu får vi chansen att testa. Det ska bli hur kul som helst, jag ser till och med fram emot att gå ut och gå med henne på kvällar och tidiga mornar. Men vem vet vi är kanske inte alls så positiva när det är dax för Nancy att åka hem igen.

Nancy som pumpa på halloween

Läkarbesök

Igår var vi på besök hos Dr Swan, vår husläkare. Först var det Wille som skulle undersökas. Vägas, mätas, lyssna på hjärtat och ta två sprutor, det där vanliga. 7800 gram och lika lång som sist. Tror nog att det är fel på deras måttband, eller på sköterskan som mätte. i alla fall so far so good.
Sen var det min tur att kolla upp det där jä..a knät som bråkat med mig ett tag. Jag har väldiga problem att sträcka ut mitt knä och det smärtar något otroligt när jag väl sträcker ut det samt att gå i trappor är inte alltid en dans på rosor.
Förhoppningsvis är det bara en inflammation i knäskålen sa Dr Swan. Så nu ska jag äta Advil (antiiflammatorisk) i tio dagar, blir det inte bättre då skulle jag återkomma och gå igenom en större undersökning.
Hoppas hoppas hoppas det blir bättre.

Today it´s zumba time.

Tro det eller ej men jag har börjat på zumba, två gånger i veckan. Ni som känner mig vet att jag har noll kordinationsförmåga och att jag hatar att svettas, så hur kan jag fått för mig att börja dansa? Jo av den enkla anledningen att det är hur kul som helst att flänga runt där i studion och dansa som en galning till svetten rinner. Att man sen tappar en massa kilo och att man kan skratta under tiden är ju bara en fördel.

Har ni inte redan testat så måste ni bara testa zumba, man får världens energikick som varar i dagar och träningsvärk också för den delen.

Halloween

Igår var det då äntligen dax att fira halloween. Willes kostym har hängt i hallen en vecka och bara väntat på att få bli använd.
Halloween firades med vänner och deras barn på traditionsenligt sätt med att knacka dörr hos grannarna. Fast så många dörrar behövde vi inte knacka på eftersom nästan alla stod utanför sina hus för att skrämma barnen och delade ut godis i mängder. Det var en riktig familjetillställning där gatorna var fyllda av föräldrar och deras mer eller mindre läskigt utklädda barn. Det var riktigt mysigt att se och höra alla glada barn som sprang runt och skrek trick or treat.

Treat det fick Wille också fast han bara är 6 månader, hela hans korg var full med godis, play-doh, chips, och diverse leksaker när vi bara hade gått en gata ner. Det var en superlyckad kväll för alla, stora som små. Godiset, det fick mannen ta med sig till jobb idag för annars hade vi haft godis till långt efter jul.

                                                                       Nate & Wille