Idag såg vi Phoebes bror... eller?

Idag när jag och Wille var ute och gick såg vi Phoebe i vänners manliga motsvarighet. Den här mannen sprang precis som hon gör när hon är ute och springer med Rachel i Central park. Skrattar fortfarande när jag tänker på det. Kanske hade han lite mindre flaxande armrörelser, med betoning på lite.

Efter en smakportiongröt på 45 gram

Fanns det:
2 gram kvar i tallriken.
3 gram i trasan.
5 gram på haklappen, minst.
35 gram i Willes mage.

Använde vi oss av:
1 tallrik
2 skedar, en så Wille hade något annat att slita i än den skeden det fanns gröt på.
1 barnstol.
1 trasa
1 haklapp
7 våtservetter att tvätta Wille och mig rena med efteråt.

Så här gick det:
2 nysningar som resultera i att jag hade gröt överallt.
2 skratt från mig när ovanstående skedde.
7 skratt från Wille under hela måltiden så att gröten rann längst hakan.
3 försök att slita skeden ur min hand.
1 gång och aldig mer försökte han trycka ned skeden i halsen på sig själv.
10 kladdiga fingrar som konstant försökte få plats i munnen samtidigt som skeden.
1 lycklig mamma för att det varje gång går bättre och bättre när Wille äter gröt.
1 väldigt misstänksam Wille, han vet inte om han ska gilla gröten eller inte?
37 minuter tog det att göra slut på 45 gram gröt och tvätta av Wille.

Felstavat i passet!

För ett tag sedan fixade vi ett kanadensiskt pass till Wille, det enda problemet med det var att de inte stavade hans namn rätt. Vår son heter Willam i sitt pass, inte så bra när man ska flyga och det står William på biljetten.
Så vi åkte till grannstaden Hamilton igen för att fixa till det, men se det gick inte för de hade förstört alla papperna från när passet gjordes. Kul! det kunde de väl sagt i telefon när vi ringde och frågade hur vi skulle gå tillväga med att få ett nytt pass. Då sa de bara kom in så fixar vi det, ni behöver bara ha med er hans födelsebevis.

Nu har vi i alla fall bestämmt oss för att fixa ett Svenskt pass också, det underlättar kanske när vi ska flyga till Sweden att vi alla har svenskt pass.
Så förhoppningsvis tar vi bilen till Ottawa till helgen för att besöka ambassaden och fixa ett pass där vår son heter William.

Opraktiska jag

Jag kan nog inte räknas till de som shoppar praktiska kläder för alla väder.
Nej det är verkligen inte jag, snyggt och kvalite går före allt. Kanske inte världens bästa kombination när man har barn, men som tur är finns min man där och hindrar mig ibland. Hittade en superfin mörkblå dunoverall till Wille på Ralph Lauren idag, men tro inte att jag köpte den, för den hade luva. Mannen påpeka att det var opraktiskt och så fick jag låta den hänga kvar i affären.
Hade jag varit själv hade Wille varit ägare till en blå dunoverall just nu. Men ibland låter han mig komma undan med halvt opraktiska kläder till W, så som en dunväst, skjortor, gubbkepsar och skor. I helgen kom jag undan med ett antal halvt opraktiska inköp till W vilket jag är riktigt nöjd med. Funderar starkt på börja visa dagens outfit med W här på bloggen.

Sommaren tar aldrig slut.

Sommaren håller i sig, tyvärr får jag lov att säga. Dagar med en temperatur på över 30 grader och en luftfuktighet som är enorm är jobbigt för Wille. Vi blir lite låsta till att vara inomhus och promenad med vagnen sker endast på kvällar när det är för varmt. Just nu skulle vi uppskatta om vi fick runt 20 grader istället.
Jag vet att ni hemma i Västerås och i övriga Sweden förmodligen tycker att vi ska sluta klaga för hos er har hösten redan kommit, men det skulle vi uppskatta här också kan jag berätta.