Johan har det mest underbara arbetskamrater här i Burlington. Eller jag kanske ska säga att deras fruar är de mest underbara. Tillverkar de inte filtar till Wille eller ger honom kläder, ringer de och kollar så vi är okej när Johan är på tjänsteresa och igår fick Wille en pulka av en av arbetskamraternas familj.
Lilleman har verkligen gjort sig populär hos fruarna, så fort det finns nya bilder på honom får Johan maila över dem för de "bara" måste få se honom.
Det är så härligt här över att folk bryr sig fast att man knappt känner varandra. Här hjälps man åt på ett helt annat sätt än i Sweden. Johans arbetskamraters familjer har blivit ett extra skyddsnät fast att man inte känner dem, och det känns så skönt att veta att jag kan ringa dem och det skulle behövas.
Det upplevde jag när jag var i USA med. Den där viljan att hjälpa till mer. Personligen tror jag det har att göra med att man inte har samma sociala skyddsnät där som här hemma i Sverige. Den trygghet finns inte att falla tillbaka och då får man bygga den tryggheten själva. Av samma anledning tror jag kyrkan fortf är väldigt stor i USA.
SvaraRaderaMitt första besök här för övrigt. Alltid roligt att läsa om svenskar i utlandet. Mitt enda besök i Kanada gjordes i Niagara Falls och Toronto. Vart exakt ligger Burlington? Ska bli spännande att följa ert kanadensiska liv!
Kram
Hej Mia!
SvaraRaderakul att du hittat hit.
Burlington ligger ganska exakt mitt mellan Niagara Falls och Toronto. Åkte du bil mellan de två städerna har du garanterat kört igenom Burlington.
Något som jag slås av här, jämfört med Sverige, är hur alla kommenterar bebis. "Oooh, she is so cute", "She is adorable", "How old is that little cutie?", osv.
SvaraRaderaI Sverige fick man några förstulna blickar, och om mormor gick framför med vagnen kunde man höra vänner viska att "det var en söt bebis", men ingen som kom fram och sade något.