Att fötter och vader sväller upp som ballonger.
Eller att jag vissa dagar knappt kan gå eller sova pga foglossningar.
För att inte nämna hur lätt jag börja gråta. Pinsamt men ja! jag grät till nationalsången.
Sen är det det där med urinblåsan, toabesök 3-4 gånger på en natt är ingen höjdare.
Och att kroppen blir stor, större, störst. Känner mig som en heffaklump.
Men...
Det finns inget mysigare än att känna BabyBjörk snurra runt och sparka.
Eller att höra hans hjärtljud.
Och att få räkna ner till hans ankomst....49 dagar idag.
Så är det! Men det glömmer man sen bort.....Kram
SvaraRaderaMot slutet var jag uppe 5 ggr/natt, och sov förskräckligt däremellan med tanke på att jag var stor som ett hus och magen var i vägen hur jag än gjorde. Jag kunde inte ha några kläder alls och levde i mjukisbyxor (vilket jag fortfarande gör).
SvaraRaderaGråtandet fortsätter. Det var något jag å andra sidan inte visste om att få barn, jäklar vad man gråter, särskilt i början. Jag grät för ALLT första veckan. Nu är det bättre, men fortfarande lätt att bli tårögd.