Att fylla 30 var väl egentligen inte så farligt, det tuffa var att titta sig i spegeln och inse att man inte ser ut som 20 längre. Rynkorna runt ögonen börjar sakta smyga sig på och det där superblonda håret jag alltid haft har bara sådär börjat få väldigt många röda inslag, man kan väl säga att jag nu mer snarare är strawberryblond än blond. Tack gode gud att mina bröst inte börjar titta söderut i alla fall.
Någon ångest över vad jag skulle ha åstakommit vid trettio har jag inte. Jag är gift med världens underbaraste man, har ett litet charmtroll till son, det där med hus har vi gjort och tyvärr sålt men det blir säkert ett nytt när vi flyttar hem till Sweden. Högskolan har jag spenderat åtskilliga år på och festandet slutade vara roligt för många år sedan. Nu uppskattas en middag med goda vänner mycket mer än en kväll på stan.
Ångesten härrstammar i åldrandet, inte det inre utan det yttre. Man är inte äldre än vad man gör sig sägs det, men utseendet påminner en om de rätta siffrorna när man tittar sig i spegeln.
Tror bestämmt att det får bli en tur till frisören för lite färgning, dax att testa något nytt. En runda in om Sephora för lite antirynkkrämer. Egentligen skulle jag nog behöva ett besök hos Linus på "tuttvärkstan" för lite restylane, men då slår väl mannen backut, så det väntar vi med ett år eller två. Sedan ska jag skaffa mig en PT så jag inte säckar ihop totalt och ser ut som 50 när jag är 35. Det ska nog får ordning på åldernojan för denna gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar